Kvackers den Glada Ankan
- Katrina Squire (c) 2013
Kvackers den Glada Ankan levde i Kulskogen med sina vänner
Hund och Får.
Kvackers var alltid glad, oavsett vad som hände. Om det
regnade, var Kvackers glad för att det kittlade hennes svans och hon kunde
hoppa i vattenpölarna. Om solen sken var Kvackers glad för att det värmde
hennes fjädrar och gjorde så att vackra solstrålar kunde ses i Kulskogen.
Kvackers var glad när hon lekte med sina leksaker, men hon
var ännu gladare när hennes leksaker gick sönder, för då kunde hon besöka sin
vän Herr Lemur Leksaksfixare.
En dag vaknade Kvackers med en superglad idé: kanske skulle
hon hjälpa alla andra djur att bli så glad som hon var!
Hon började med Griniga Grisen. Den morgonen gömde hon sig
framför hans hus tills han klev ut; och sedan gjorde hon tre volter genom hans
gård. Kvackers var inte så duktig på att göra volter, så hon såg ut som en gul
liten tornado som blåste genom skogen, med en vind av fjädrar bakom henne.
När Griniga Grisen såg hennes fruktansvärda volter skrattade
han så plötsligt att mjölken som han drack sprutades ut genom hans näsa!
Därefter siktade Kvackers in sig på Freddie den sura
fisken. Hon satte tre mynt vardera på hennes fötter, och så fort som Freddie
simmade förbi i strömmen började Kvackers att steppdansa på den steniga
stranden. Ankor är troligen världens sämsta steppdansare på grund av att deras
fötter är för stora för att steppa ordentligt, men Kvackers dansade tills ett
mynt föll av från hennes fot och träffade henne rakt i pannan!
Freddie kunde inte sluta att se sur ut – han var trots allt
en sur fisk- men han gjorde det näst bästa genom att rulla över på rygg i
vattnet så hans sura min blev till en glad min. Nu såg det i alla fall ut som
om han log.
Kvackers var så glad med hennes framgång än så länge så hon
ville vinna ett leende från Klara den klagande kossan. Klara var mitt i en lång
klagosång när Kvackers anlände till hagen, men Kvackers marscherade rakt upp
till Klara och avbröt hennes sång.
Kvackers hade en ankliknande röst, och ankor var inte direkt
kända för sina sångtalanger, så Klara blev mycket förvånad när ankan avbröt
hennes sång med ett sådant konstigt ljud. Genast slutade hon att klaga medan
Kvackers avslutade hennes sång åt henne.
”…KllllAAAArrAAAA den KlAAAAggAAAnnddEE KOOoooOOsssAAn!” och
Klara kunde inte hålla sig själv från att le över att höra hennes eget namn
sjungas på ett sådant gräsligt vis.
Nästa morgon när Kvackers vaknade, hände inte något roligt.
Hon hoppade inte ur sängen för att sjunga roliga sånger. Hon voltade inte till
badrummet eller steppade till köket. Hon klädde på sig sina kläder och traskade
ut, hon satte sig på trappen till sitt hus utan att le en endaste gång.
Hund och Får hälsade på för att se varför hon inte dansade
runt på ängen, och fann henne sittandes ledsen på framsidan av hennes hus.
“Jag tror jag har tappat min glädje”, suckade Kvackers.
“ Nonsens”, sa Får.
“Löjligt”, sa Hund.
”Omöjligt!”, kvittrade en fågel från ett träd i närheten.
Kvackers försökte att le men kunde endast lyfta på
ögonbrynen.
Hund och Får blev oroliga så de hittade på en plan. Får
satt tyst med Kvackers medan Hund försvann in i skogen. En stund senare kom han
tillbaka med Griniga Grisen, Freddie och Klara.
Hund räknade till tre, ”Ett… Två… TRE!” och Klara började
sjunga en hemsk muu-sång, medan Freddie hoppade ur en skål med vatten som Hund
höll i och började steppdansa. Griniga Grisen förvånade alla med att stå på
huvudet!
Kvackers ögonbryn lyftes upp som förut, men den här gången
drog dem upp sidorna av hennes ögon också. Hennes ögon lurade hennes läppar att
dras upp till ett leende, och innan hon visste ordet av det fnittrade hon och
därefter låg hon på golvet, kramande hennes sidor av skratt: en sjungande kossa,
en steppdansande fisk och en gymnastisk gris!
“Om du ger solsken till alla andra, kan de hjälpa att ljusa
upp din egen dag också, Kvackers.” Får nickade klokt.
Kvackers,
Hund och Får klappade för trion av glädjeskapare innan de glatt plaskade vidare
i ån och lekte kull.
0 comments:
Post a Comment