Natalie och den Lila Gris

Natalie och den Lila Gris av Katrina Squire

 Det var en gång en tjej som hette Natalie.

Natalie arbetade för herr Persson på en kaffebönsfarm, och hennes bästa vän var en gris vid namn Pico.

 Hela dagen tog Natalie hand om kaffebönsträden, hon pratade med Pico och han följde henne upp för en rad och ner för den andra, och upp för nästa rad och nerför den andra tills hos var klar med sitt arbete.

Varje natt stoppade Natalie om Pico i höet, hon sjöng honom en visa innan hon stängde dörren till ladan.

 Och varje morgon när Natalie öppnade dörren till ladan, sprang Pico ut till hennes fötter och hon kittlade hans haka.

 Tills en dag då herr Persson sa till Natalie ”Den där grisen är nästan fullvuxen. Mata honom extra mycket den här veckan och vi kan ta honom till marknaden den här söndagen och göra honom till bacon.”

När herr Persson försvann, satte sig Natalie med näsa mot tryne med Pico. ”Lyssna Pico” sade hon. ”Herr Persson vill ha dig riktigt fet så han kan få mycket bacon, så vi måste göra dig till lilla Pico istället. Nu går du på diet!”

 På första dagen av Picos diet åt han nio tacos, en gryta med stuvning, sex majskolvar och en skål med glass. Natalie skakade på huvudet åt hans svullna kinder.

 Nästa dag så band Natalie fast Pico på fältet med vindruvsrankorna, hon sa att det var för hans eget bästa. Hon kittlade hans haka och lämnade för att börja jobbet på farmen för dagen.

 När Natalie kom tillbaka på slutet av dagen, väntade Pico på henne vid grinden. Natalies ögon blev stora som tefat. ”Pico!” skrek hon, ”Du är LILA!”

Pico hade ätit varenda vindruva på fältet och juice rann ner från hans haka medan han log glatt mot Natalie. Natalie skyndade honom in i ladan innan herr Persson fick se honom.

 På tredje dagen av Pico’s diet knöt Natalie ett gult band runt Pico’s hals och tog med honom till kaffebönsträden så han inte kunde smita iväg och hitta mer grytstuvning eller tacos att äta.

 Pico följde tyst efter Natalie från rad till rad, men när hon vände sig om för att arbeta slukade han i sig alla kaffebönorna från varje träd.

På slutet av dagen hade Pico ätit så mycket kaffebönor att hans ben började skaka. Hans knän vinglade och hans svans började snurra.

Natalie vände sig om för att se vad som hände, då reste sig Pico upp på sina bakben. Hela hans kropp vinglade och skakade.

Pico hoppade och snurrade och sprang upp för raderna med kaffebönsträd, därefter vände han sig och voltade sin väg ner för nästa rad.

 En lila gris som dansade bland kaffebönsträden var en sådan konstig syn att fåglarna i träden slutade att sjunga. Kossorna slutade att råma och ankorna slutade att kvacka. Hela stället blev så tyst att Herr Persson kom ut från sitt hus för att se vad som försiggick.

 Och vilken syn han fick se! Pico den lila grisen dansade loss på fältet, hoppandes ena vägen och skakandes den andra, han snurrade som ingen gris någonsin gjort förr. Herr Persson såg på Pico. Han såg på Natalie. Han såg tillbaka på Pico. Och då…

 …Herr Persson började att skratta. Han skrattade och skrockade och garvade. Han skrattade tills tårarna rann ner för hans ansikte och sa till Natalie; ”Den där grisen kan inte bli till bacon – han kommer bli berömd!”

 Natalie var så glad att höra att Pico var räddad att hon började vingla och skaka och snart så dansade hon bredvid honom längs kaffebönsträden. Natalie och hennes lila gris blev ett känt dansande par, och Pico behövde aldrig gå på diet igen!