Tucker sköldpaddan

Tucker sköldpaddan av Katrina Squire

 

Djupt i en skog långt borta levde en väldigt speciell sköldpadda vid namn Tucker. I jämförelse med alla andra sköldpaddor som sakta tog sig fram genom skogen var Tucker den snabbaste sköldpaddan bland dem.

 

Men Tucker hade ett problem. Han hade ingen kontroll över vart han sprang. För ingen visste vart Sven skulle hamna när han väl började springa, alla andra djur tog skydd eller hoppade undan när de såg Tucker.

 

Om han försökte springa mot norr, tog hans fötter honom till syd. Om han ville springa till höger, hamnade han till vänster. Och Tucker visste att om han ville springa framåt, borde han springa bakåt. Gång på gång kraschade Tucker med träd, ramlade i floden, snubblade i hål och en gång gick hans skal i två bitar när han krockade med ett bältdjur.

 

Så fort han började röra på sig, sprang alla andra djur undan för att ta skydd. Tucker skulle ha varit väldigt ensam om han inte haft sin bästa vän, Björnen Boris. Stor och kramgo, Boris kastade sig alltid framför träd och stenar som Tucker var på väg mot, så istället för att krascha, brukade Tucker få en stor björnkram av Boris.

 

Boris försökte gång på gång att komma på saker för att hjälpa Tucker att hamna där han skulle. Han byggde en smal tunnel för att tvinga Tucker att fortsätta i en riktning, men Tucker rusade upp för en vägg i tunneln och landade på sin rygg, med hans fötter springande i luften.

 

Därefter gjorde Boris speciella glasögon till Tucker så när han kollade mot vänster, såg han höger, och när han kollade till höger, såg han vänster – men de gjorde bara så att Tucker sprang i cirklar tills han slutligen ramlade.

 

Men en fruktansvärd dag, var Tucker med om den värsta olyckan någonsin. Istället för att springa mot en skylt som Boris målat framför honom, sprang Tucker snabbt till vänster, rakt mot kanten på en klippa! Boris tog snabbt tag om ett gummiträd som han stod bredvid. Han drog gummiträdet så att det blev till ett gummiband på kanten av klippan.Precis när Tucker försvann över kanten, svingade trädet tillbaka och Tucker flög rakt in i bröstet på Boris.

Tucker kikade ut med huvudet från sitt skal, säker på att han krossat sitt skal i tusen bitar på botten av klippan. Istället hittade han sig stirrandes in i sin väns oroliga ansikte. ”Nu är det slut”, sa han. ”Jag är för farlig. Inget mer springande för mig.”

Efter det satt Tucker i en liten vagn som Boris drog överallt. Även om Boris försökte och försökte att övertala Tucker att testa en gång till vägrade Sven att lämna vagnen, och såg ledsamt på medan alla andra djuren lekte i skogen tillsammans.

 

En dag dök en liten ung mus med en udda svart päls upp med en lika liten väska. Han hittade Boris och Tucker sittandes under ett träd, de räknade fjärilar. ”Ahem... Ursäkta mig… Herr Björn och herr Sköldpadda?” Tucker och Boris vände sig för att titta på den lilla musen med svart päls. ”Ledsen att jag stör” fortsatte han. ”Mitt namn är Anders och jag är ganska ny här, men jag hörde att herr Sköldpadda hade ett problem.”

Tucker och Boris tittade på varandra och sedan tillbaka på musen. ”Ja, det stämmer” sa Tucker.

 

”Nå väl, jag studerade Sköldpadda i skolan, men det finns inga sköldpaddor där jag kommer ifrån och jag funderar på att flytta till denna skog. Jag tänkte, om jag kan hjälpa dig med ditt problem, kanske du kan ge mig tips på ett trevligt ställe för mig att bo?”

Tucker och Boris såg mycket förvirrade ut, men gick med på planen. Anders lyste upp och försvann under Tucker skal. I en lång stund skrattade Tucker, sedan fnissade han, och därefter brast han ut i mer skratt medan Boris såg mer och mer förvånad ut.

Anders dök äntligen upp igen, han såg nöjd ut. ”Det där borde fixa det, tror jag. Ska vi försöka och se?” Boris lyfte Tucker från vagnen och satt honom försiktigt på marken. Tucker tog ett djupt andetag, lyfte sin fot, och sen – SVISCH! Som en blixt for han rakt fram!

 

Tucker log mot Anders och sa, ”Jag berättar jättegärna om den trevligaste platsen i skogen!” Han pekade på Boris axel, och från den dagen framåt, när Tucker sprang förbi som en skinande blixt, följde Boris efter med en liten mus sittandes glatt på sin axel.