Mach och Banjo

Mack och Banjo av Lawrence Squire

Solen sken klart en morgon i Hoppstaden medan en liten mus vid namn Mack sussade sött i sin säng.

En röst utanför Macks fönster viskade varsamt, ”Mack?” men den lilla musen fortsatte att sova. Rösten försökte igen, denna gång lite starkare, ”Mack!”

 Ännu en gång vaknade inte Mack. Faktum var att han bara sov och sov. Och sov och sov och sov tills rösten utanför väckte honom med ett ryck.

”MAcK!” trumpetade rösten.

 Macks ögon var vidöppna. Han hoppade ur sin säng för att leta reda på rösten som väckt honom.

Mack sprang förbi sin mamma som var upptagen med att laga frukost i köket.

”Det var inte hennes röst som väckte mig”, tänkte Mack, och fortsatte snabbt ut genom bakdörren mot trädgården.

 

I trädgården såg Mack en elefant som väntade på honom. ”Banjo! Du väckte mig!”

Banjo log och sade till Mack, ”God morgon. Vill du följa med mig och skaffa glass?” ”Självklart!” sa Mack. ”Lite utsökt ostglass låter bra! Vilken smak på glassen ska du ha, Banjo?”

”Jordnöt. Jag tar alltid jordnötsglass. Det är min favorit. Kom igen.” Och vännerna for iväg för att hitta sin glass.

På vägen dit beslöt sig Mark för att spela ett spratt på sin vän, så han gömde sig bakom ett träd.

Banjo märkte inte att hans vän hade stannat, och fortsatte att gå framför trädet.

Mack såg en brun påse flyga förbi framför Banjo, och Banjo följde påsen i tro om att det var hans vän Musen Mack.

 Snart nog lyfte vinden påsen upp i luften, och Banjo såg på vad han trodde var Mack som flög upp i skyn. ”Jag tror inte det där är Marc” sa han.

 

“Men om inte det där är Mack, vart är han då?” undrade Banjo.

Precis då kände Banjo någonting som drog han i svansen. Han vände sig om för att se Mack leendes bakom honom.

”Varför följde du den där påsen?” frågade Mack.

”Jag trodde det var du!” sa Banjo. ”Kan vi skaffa den där glassen nu?” frågade han.

 Mark sa okej, och vännerna gick ännu en gång med Mark framför och Banjo följandes bakom.

Men Banjo såg inte att Mack svängde till höger vid Äppelgatan och Banjo fortsatte att gå rakt fram.

 

Banjo stannade äntligen framför en brun hårig hund som han trodde var Mack. ”Oh vad bra!” utbrast Banjo, ”Jag trodde jag tappade bort dig igen!”

Den bruna håriga hunden svarade inte. Banjo tyckte att Mack var oförskämd som inte svarade. Banjo tyckte att Mack var ännu mer oförskämd när han gick ifrån honom.

Hans känslor var sårade tills han såg ett annat brunt hårigt djur komma gåendes mot honom.

”Mack?” frågade han.

”Banjo, vad hände? Varför följde du inte efter mig?” frågade Mack.

”Jag tror inte jag såg dig” svarade Banjo förvirrat.

”Jag tror du behöver se en optiker. Håll i min svans den här gången” sa Mack.

 Banjo följde efter Mack till optikerns kontor där Mark förklarade för optikern vad som hade hänt.

 Optikern sa att han kunde ta emot Banjo på direkten, och Mark log mot Banjo och sa åt honom att de kunde skaffa glass så snart som de var klara.

Optikern bad Banjo att titta på tavlan på väggen och läsa bokstäverna högt.

Banjo tittade på tavlan, men kunde inte alls se bokstäverna särskilt bra.

 Banjo kisade med ögonen litegrann, och därefter kisade han ännu hårdare och försökte läsa bokstäverna, men han kunde inte läsa första raden.

 ”T” sa han, ”Det är allt jag kan se.”

Det gjorde Banjo väldigt ledsen och han tittade ner i golvet.

 Men optikern sa åt honom att inte oroa sig, han hade det rätta för Banjo. Han satte ett par glasögon över Banjos ögon, hakade fast dem bakom hans stora elefantöron.

 Banjos ansikte sken upp, och hans ögon blev vidöppna. Han kunde se!

 Banjo ropade glatt ut; ”Mack! Jag kan se!” Banjo tog av sig glasögonen för att jämföra skillnaden. Allting blev suddigt.

 Han satte därefter på sig glasögonen igen och kunde se allt klart.

”Hurra!” ropade Mack. ”Nu kan vi skaffa den där glassen!”

”Jordnötsglass till mig, Mack. Det är min favoritsmak” sade Banjo.

 ”Och ostglass till mig, Banjo. Jag kan knappt vänta!” sade Mack. Och vännerna for iväg ännu en gång för att hitta deras glass. Banjo tittade runt omkring Hoppstaden för första gången i sina nya glasögon.